ågren

Substantiv

ågren

  1. (vardagligt) psykiska reaktioner såsom oro, ångest, rädsla och skam i samband med en baksmälla
    2007 (18 nov): Forumet Familjeliv, Signaturen "Tjockomammut":
    Nu sitter jag här med världens ågren när jag tänker på all skit som mitt barn får i sig.
    Vanliga konstruktioner: få ågren, ha ågren
    Etymologi: Omtvistat ursprung. Enligt Nationalencyklopedins Ordbok är ordet bildat till släktnamnet Ågren och använt sedan 1960-talet, medan det i Ordens ursprung hävdas att ordet är belagt i skrift sedan 1920-talet, också med varianterna pastor Ågren, herr Ågren eller ågrenare med samma betydelse. I Ordens ursprung sägs att ordet bildats som anagram till ånger, eller kommer från efternamnet på en försupen Lundastudent, Tage "Dus" Ågren (1877-1965).
psykiska reaktioner såsom oro, ångest, rädsla och skam i samband med en baksmälla
  • finska: morkkis (fi)