öbo
Substantiv
öbo
- person som bor på en ö
- 1915: Nordisk familjebok:
- Af fruktan för torka flyttade öborna 1830 — då uppgående till 87 pers. — till Tahiti, men återvände redan 1831 till sin ö.
Översättningar
person som bor på ö
- tyska: Insulaner (de) m, Insulanerin (de) f