åma

Verb

åma

1. (vardagligt, reflexivt) inta krångliga positioner med sin kropp på ett konstlat sätt; åbäka sig

   1921: Farmor och vår Herre, Hjalmar Bergman:

   Han hade vissa likheter med en pojkslyngel, som stått och åmat sig i klassrummet till skratt för många och skam för en.

   2010 (24 maj): Vitryssland utskrattat på genrepet (SvD):

   Tre kvinnor klädda i porriga underkläder åmade sig framför sångaren, som belåtet stod och vickade på höfterna.