Gud

Substantiv

Gud

  1. (religion) den ende guden (framförallt i islam, judendomen och kristendom)
    Ära vare Gud i höjden.
    I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
    uttal: 'gud' [guːd], 'guds' [gʊts]
    Antonymer: satan
    Grammatik: I äldre texter och stelnade uttryck förekommer även dativformen Gudi.
    Besläktade ord: gudomlig, guda-
    Sammansättningar: gudilov, gudinog

Synonymer

Herre

Översättningar
  • armeniska: Աստված (hy) (Astvats), Տեր (Ter)
  • bokmål: Gud
  • bosniska: Bog m
  • danska: Gud (da)
  • engelska: God (en)
  • esperanto: Dio
  • finska: Jumala (fi)
  • franska: Dieu (fr) m
  • färöiska: Gud m
  • grekiska: Θεός (el) m (Theós)
  • isländska: Guð (is) m
  • italienska: Dio (it) m
  • katalanska: Déu (ca)
  • kroatiska: Bog (hr) m
  • latin: Deus (la) m
  • lettiska: Dievs (lv) m
  • limburgiska: Gód (li)
  • litauiska: Dievas (lt) m
  • maltesiska: Alla (mt)
  • persiska: خدا (fa) (khoda)
  • polska: Bóg (pl) m
  • portugisiska: Deus (pt) m
  • rumänska: Dumnezeu (ro) m
  • ryska: Бог (ru) m (Bóg)
  • slovakiska: Boh m
  • slovenska: Bog (sl) m
  • spanska: Dios (es) m
  • swahili: Allah, Mungu
  • tjeckiska: Bůh (cs) m
  • turkiska: Tanrı (tr)
  • tyska: Gott (de) m
  • ukrainska: Бог (uk) m (Boh)
  • ungerska: Isten (hu)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: Gud