Jesus

Substantiv

Jesus

  1. ett mansnamn, vanligt i spansktalande kulturer
  2. (kristendom) man i Nya Testamentet som grundade kristendomen
    Etymologi: Av latinska Iēsus., av grekiska Ἰησοῦς (Iēsous), av hebreiska ישוע (y'hoshúa).

Synonymer

Frälsaren, Jesus Kristus, Kristus, Människosonen

man i Nya Testamentet som grundade kristendomen
  • armeniska: Հիսուս (Hisus)
  • bokmål: Jesus (no)
  • bosniska: Isus
  • danska: Jesus
  • engelska: Jesus (en)
  • esperanto: Jesuo
  • estniska: Jeesus
  • finska: Jeesus (fi)
  • franska: Jésus (fr)
  • färöiska: Jesus
  • hebreiska: ישוע (Yéshua)
  • ido: Iesu (io)
  • isländska: Jesús (is)
  • katalanska: Jesús
  • kinesiska: 耶穌 (zh), 耶稣 (zh) (Yēsū)
  • kroatiska: Isus
  • kurdiska: Îsa (ku)
  • latin: Jesus (la)
  • nederländska: Jezus (nl)
  • portugisiska: Jesus (pt)
  • spanska: Jesús (es) m
  • tjeckiska: Ježíš (cs)
  • turkiska: İsa (tr)
  • tyska: Jesus (de)
  • ungerska: Jézus (hu)