ackompanjatör

Substantiv

ackompanjatör u

en person som ackompanjerar

I kväll sitter von Otters reguljäre ackompanjatör, Bengt Forsberg, vid flygeln.

Etymologi: Av franska accompagnateur., från franska accompagner = ackompanjera och ändelse -eur = -ör, som indikerar (urspr. manlig) person som utför syssla

Besläktade ord: ackompanjerande, ackompanjering, ackompanjera, ackompanjemang, ackompanjatris

Översättningar

ackompanjatör

engelska: accompanist^(en)
franska: accompagnateur^(fr) m
iriska: tioncalaí m

italienska: accompagnatore
ryska: аккомпаниатор^(ru) m
tyska: Begleiter^(de) m, Akkompagnist m