alfabet

Substantiv

alfabet

  1. (lingvistik) uppräkning av de skrivtecken, där varje tecken motsvarar ett ljud (fonem), som används för att skriva vissa språk
    I det svenska alfabetet finns 29 olika bokstäver.
    Etymologi: Bildat av de två första bokstäverna i grekiska alfabetet, alfa och beta.
    Besläktade ord: alfabetisk, analfabet

Se även

ordnade skrivtecken
  • bambara: sigini
  • bokmål: alfabet (no) n
  • danska: alfabet n
  • engelska: alphabet (en)
  • esperanto: aboco, alfabeto (eo)
  • finska: aakkoset (fi)
  • franska: alphabet (fr) m
  • isländska: stafróf (is) n
  • kasjubiska: abecadło (csb)
  • malajiska: abjad (ms)
  • nederländska: alfabet (nl)
  • nordsamiska: alfabehta
  • persiska: الفبا (fa) (alefbâ)
  • polska: alfabet (pl) n
  • rumänska: alfabet (ro) n
  • ryska: алфавит (ru) m (alfavít), азбука (ru)
  • schlesiska: abecadło
  • spanska: alfabeto (es) m
  • tyska: Alphabet (de) n
  • ungerska: ábécé (hu)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: alfabet