Redan 1810 blef han dock krigsminister i Ryssland och deltog sedermera i krigen mot Napoleon, tidtals såsom chef för hela ryska armén och delar af de allierades härar.
Ingen brittisk regering kan, i den erfarenhetens ljus, helt frigöra sig, ens till en allierads förmån, från sitt intresse av att bevaka en så vital länk i de brittiska förbindelserna.