bår

Substantiv

bår

  1. anordning för att bära en liggande person eller avliden persons kropp
    Sammansättningar: bårhus
  2. (orsamål) barr
    uttal:
bäranordning
  • bokmål: båre
  • engelska: stretcher (en)
  • franska: civière (fr) f
  • isländska: börur f
  • japanska: 担架 (たんか, tanka)
  • nynorska: båre
  • ryska: носилки (ru)
  • tyska: Bahre (de) f, Tragbahre f