böja

Verb

böja

  1. komma (något) att bilda en båge eller vinkel, göra krokig eller bågformig o. d., kröka, bocka; stundom i fråga om bringande av (något) från krokig till rät form
    Han satt och böjde på sin käpp.
    Den fordom resliga gestalten hade böjts af åren.
  2. (reflexivt: böja sig)
    Ungefärligen tre fjerdingsväg från Döviken böjde sig sjön .. förbi Skalsbergets norra ända, mot söder.
    böja sig för opinionens alla vindkast
    Herr Ture Jönsson red tätt in på Svante, böjde sig i sadeln och sade.
  3. ändra formen av ett ord för att grammatiskt passa in i en sats
    Verbet "gå" böjs "gå, gick, gått".
    Troponymer: deklinera, konjugera
Etymologi: Av fornnordiska beygja.
Besläktade ord: böj, böjelse, böjning
Fraser: böja av, böja sig för

Synonymer

kröka, bocka, vika

föremål
  • engelska: bend (en), curve (en)
  • finska: taivuttaa (fi)
  • franska: tordre (fr)
  • italienska: piegare (it)
  • spanska: torcer (es)
kroppen
  • engelska: (~ huvudet e dyl) bow (en); (~ knän) bend (en); bend over (en)
  • franska: se pencher (fr)
  • spanska: inclinarse (es)
  • tyska: biegen (de), beugen (de)
språk
  • engelska: inflect (en), conjugate (en), decline (en)
  • finska: taivuttaa (fi)
  • franska: infléchir (fr)
  • italienska: congiugare
  • spanska: declinar
  • tyska: beugen (de)