böckling

Substantiv

böckling

1. (mat) varmrökt fiskprodukt framställd av saltad sill eller strömming

   1878: Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget, August Theodor Paban:

   Vändande oss till en tysk korf-handlares salubord, försågo vi oss med hvar sin mindre medvurst, jemte ett par såkallade rosenbröd, och till efterrätt spisade vi böckling, hvarpå dracks en butelj ypperligt mjöd.

   2011 (21 nov): Sönerna nappade på fisket (Upsala Nya Tidning):

   På 1940-talet fiskade 30 båtlag om två man längs kusten från Fagerviken till Sikhjälma och man rökte bara lite böckling för husbehov.

   Etymologi: Av tyska Bückling.

2. (vardagligt) bög

Wikipedia har en artikel om: böckling