barndom

Substantiv

barndom

  1. period i en människas liv då denne är barn
    Sammansättningar: barndomshem, barndomsminne, barndomsvän
    Vanliga konstruktioner: gå i barndom
  2. första skedet av en utveckling
    I bilens barndom var elbilar en vanlig biltyp.

Besläktade ord

livsskede
  • bokmål: barndom m
  • danska: barndom (da)
  • engelska: childhood (en)
  • finska: lapsuus (fi)
  • franska: enfance (fr) f
  • isländska: barnæska (is) f, bernska (is) f, barndómur m
  • italienska: infanzia (it) f
  • nynorska: barndom m
  • polska: dzieciństwo (pl) n
  • ryska: детство (ru) n
  • spanska: infancia (es) f
  • tyska: Kindheit (de) f