barnunge

Substantiv

barnunge

  1. (potentiellt nedsättande) (litet och omoget) barn
    Han lyssnar inte på barnungar!
    Du beter dig ju som en barnunge!
    Ibland sitter jag och gråter som en barnunge.
    Med över tjugo år i branschen är han knappast någon barnunge i sammanhanget.

Synonymer

barn, småbarn

(litet och omoget) barn
  • tyska: Kindchen (de) n