be

Verb

be

  1. rikta sig till gudom i bön
    1931:Selma Lagerlöf Löwensköldska ringen - Han hade först kastat sig ner och bett till Gud [...]
    1936:Margareta Lind Barnet som inte dog - Det är bäst att be aftonbönen nu.
    2000:Svenska Dagbladet - [Han] gick från otursman till matchhjälte i match efter match, så när slutspelet började bad alla Ottawaspelare till Buddha.
  2. fråga om att få eller få göra något; framställa begäran
    1899:Victoria Benedictsson Pengar - Hon drog sig till minnes [...] då hon [...] bett att få läsa ett brev [...]
    2004:Göteborgsposten - Beställ köttet i en köttaffär och be att få det skivat.
    Etymologi: I skrift åtminstone sedan 1715, kortform av bedja. Fornsvenska biþia, bedhia. Besläktat med engelska bid och tyska bitten via urgermanska *bithjan, från urindoeuropeiska *bhidh-, "befalla", "övertala", "lita på", varav även bland andra latin fidere, "lita på", och foedus, "fördrag", varav federation.
    Grammatik: En särskild stam används för imperfekt konjunktiv (både) och de gamla plurala dåtidsformerna (bådo, båden och bådom).

Synonymer

vädja, bedja

Varianter

rikta sig till gudom i bön

Fraser

be bön
  • bokmål: be (no)
  • engelska: pray (en)
  • bosniska: moliti se impf, pomoliti se pf
  • franska: prier (fr)
  • nynorska: be (nn)
  • polska: modlić się (pl)
  • tyska: beten (de)
fråga om
  • bosniska: moliti
  • engelska: ask (en), beg (en)
  • franska: prier (fr)
  • malajiska: minta
  • nynorska: be (nn)
  • polska: prosić (pl)
  • tyska: bitten (de)