begåvning

Substantiv

begåvning

  1. djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad
    Han tycks ha en stor begåvning för huvudräkning.

Synonymer

talang, fallenhet

Sammansättningar

Översättningar
  • albanska: talent, dhunti (sq), prirje
  • engelska: gift (en), talent (en); (person) talent (en), gifted (en) (talented (en)) person (en)
  • finska: lahjakkuus (fi)
  • tyska: (kunskap) Begabung (de) f, Talent (de) n, Gabe (de) f; (person) Genie (de) n

Se även