bekantskap

Substantiv

bekantskap

1. en (ofta ytlig) relation mellan två personer; det att två personer känner till varandra; även en person någon har en sådan relation till

   Han var bara en ytlig bekantskap under just den terminen.

   Sammansättningar: bekantskapskrets

2. det att känna till eller ha viss erfarenhet av något

   Under sommaren får du stifta bekantskap med ett nytt språk.

Synonymer