bekomma

Verb

bekomma

1. beröra, påverka; göra intryck på, bekymra

   Vanliga konstruktioner: ngt bekommer ngn

   Fraser: (kollokationer) låta sig (inte) bekomma

   En på grund av reor sänkt bruttomarginal tycktes inte bekomma investerarna.

2. ha (god eller dålig) inverkan på

   Fraser: (kollokationer) ngt bekommer ngn väl/illa

   Fraser: väl bekomme