belägenhet

Substantiv

belägenhet

1. förhållandet att befinna sig på ett visst sätt, vara belägen på en viss plats; geografiskt läge

   Hawaiis geografiska belägenhet kunde inte exakt beskrivas förrän James Cook kartlade ögruppen år 1778.

   Den lilla staden Plöen har en af de skönaste belägenheter jag någonsin sett. (Geijer, Erik Gustaf. Samlade skrifter, Stockholm 1849.)

Synonymer