belacka

Verb

belacka

  1. tala illa om, uttrycka sitt ogillande av någon/något
    1891: Några slutord i "program"-frågan. (Svensk Läraretidning):
    … likväl har jag varit med om att väcka split, där intet split varit menadt, varit med om att belacka centralstyrelsen, där intet kretsbeslut någonsin innehållit något belackeri […].
    Besläktade ord: belackare

Synonymer

smäda, förtala, baktala, klandra, beskylla

tala illa
  • engelska: slander (en), backbite (en), decry (en)
  • polska: obmawiać, oczerniać, szkalować