beslag

Substantiv

beslag

  1. (oböjligt) det att någon i överordnad position tar ett föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation (eventuellt under begränsad tid)
    Vanliga konstruktioner: lägga beslag på någon eller något, ta i beslag
    Sammansättningar: beslagta
  2. mindre metallbit som sätts på ett föremål för att stärka det, till exempel en dörr
konfiskation
  • tyska: Beschlagnahme (de) f
mindre metallbit som sätts på ett föremål för att stärka det
  • tyska: Beschlag (de) m