best

Substantiv

best

  1. (vilt) argsint djur; odjur
  2. omänskligt grym människa
Etymologi: Belagt från 1526, av medellågtyskans best, från fornfranska beste (därav även franska bête, engelska beast), av latin bestia, "djur".
Besläktade ord: bestialisk

Synonymer

tyrann, vilddjur, odjur, monster

(vilt) argsint djur
  • engelska: beast (en), beasts (en) pl.
  • franska: bête (fr)
  • polska: bestia (pl) f
  • tyska: Bestie (de) f, Biest (de) n
omänskligt grym människa
  • engelska: tyrant (en), beast (en)
  • polska: bestia (pl) f
  • tyska: Bestie (de) f, Biest (de) n