bete

Substantiv

bete

1. stor (hörn)tand som då det handlar om djurs betar ofta används som (gräv)verktyg eller vapen

   Elefantens ena bete var borta.

2. något frestande (mat eller annat) som används för att få offret att utföra avsedd handling; jmf agn; åtel

   Mask är ett bra bete när man fiskar.

3. det att låta djur äta av växtlighet; plats där detta sker

   Korna är ute på bete.

4. foder som betande vilddjur äter
5. (ålderdomligt, dialektalt) kastrerad bagge; gällgumse, hammel

Synonymer

Sammansättningar

tand

• elefantbete
• valrossbete
• vilsvinsbete

agn

• lockbete

matplats

• betesmark
• fjällbete
• grönbete
• klöverbete
• sommarbete
• vinterbete

Besäktade ord

agn

• beta

matplats

• beta

Verb

bete

1. (reflexivt: bete sig) uppföra sig; speciellt om att hela tiden uppföra sig på korrekt sätt; handla i enlighet med sociala normer

   Besläktade ord: beteende