betvinga

Verb

betvinga

1. (om strid) kämpa ned motståndet, lägga under sig, få makt med; ofta med användning av våld

2. (bildligt, om känslor, intellektuellt) lägga band på, få bukt med, tygla

Etymologi: Av fornsvenska bethvinga av medellågtyska bedwingen, motsv. danska betvinge, nederländska bedwingen, tyska bezwingen.

Besläktade ord: betvingare, obetvinglig

Synonymer

besegra, övervinna, kuva, underkuva, undertrycka, överväldiga