beundran

Substantiv

beundran

1. det att anse, tycka eller känna att någon eller något har goda egenskaper (intelligens, kompetens, begåvning etc.); det att beundra

   Han såg på sin far med beundran i ögonen.

   Sammansättningar: beundransvärd

   Besläktade ord: beundra, beundrare