bibringa

Verb

bibringa

1. få att uppfatta eller behärska, få någon att tillägna sig något; tillföra; ingiva; ge, skänka

   1914: Prosabitar från 1880-talet, August Strindberg:

   Han kan icke längre göra motstånd, och jag tror mig snart kunna bibringa honom vilken tro som helst.

   2010 (3 maj): Då är det dags för Samtalet om Sex (SvD):

   Man kanske ska använda Facebooks chatt för att bibringa tonåringarna kloka råd om säkert sex och andra hemligheter.

Synonymer