Etymologi: Av fornsvenska biþa (”bida, vänta, invänta”), av fornnordiska bíða, varav även isländskans och färöiskans bíða samt älvdalskans baiða. Av urgermanska *bīdanan, varav även engelska bide. Av urindoeuropeiska *bʰeydʰ-, varav bl.a. latinets fido (”jag litar”).