biljett

Substantiv

biljett

  1. (köpt eller på annat sätt erhållen) papperslapp eller digital motsvarighet som visar att ägaren har tillträde till något (speciellt ett färdmedel (tåg, flyg etc.) eller nöjesevenemang (biograf, sportarena etc.))
    Du måste ha biljett för att få åka med tågen.
    Har du biljett till parkeringsgaraget?
    Har du hämtat din biljett till biofilmen än?
    Sammansättningar: biobiljett, enkelbiljett, flygbiljett, färdbiljett, inträdesbiljett, parkeringsbiljett, platsbiljett, teaterbiljett, tågbiljett
bevis på att man har betalat inträde eller resa
  • albanska: biletë (sq) f
  • bokmål: billett (no) m
  • danska: billet n
  • engelska: ticket (en)
  • esperanto: bileto
  • finska: lippu (fi)
  • franska: billet (fr) m, ticket (fr) m
  • färöiska: atgongumerki n
  • ido: bilieto (io)
  • japanska: 切符 (ja) (きっぷ, kippu)
  • malajiska: tiket
  • nederländska: ticket (nl) kaartje (nl)
  • polska: bilet (pl) m
  • ryska: билет (ru) m (bilét)
  • tjeckiska: lístek m
  • turkiska: bilet (tr)
  • tyska: Fahrschein (de) m, Fahrkarte (de) f, Eintrittskarte (de) f, Ticket n schweiziskt: Billett (de) n
  • ungerska: jegy (hu)