bindväv

Substantiv

bindväv

  1. (histologi) typ av vävnad i en familj av vävnadstyper som utgör stödjematerial i kroppen (fyller ut, skyddar, stödjer, isolerar, binder ihop) och består av diskreta celler utspridda i en omfattande extracellulär matris (som produceras och underhålls av cellerna); vissa författare räknar benvävnad, broskvävnad och fettvävnad som bindväv (utöver den fibrösa bindväven i t.ex. huden, GI-kanalen och senor)
    Den extracellulära matrisen i bindväv består bland annat av fiberproteiner (kollagen och elastin), glykosaminoglykaner, proteoglykaner och glykoproteiner.
    Bindväv kan vara mjuk (som bindväven i huden och i GI-kanalen) eller hård (som senorna).

Synonymer

stödjevävnad, fibrös

vävnad
  • engelska: connective tissue (en)