bläck

Substantiv

bläck

färgad vätska som används för att göra färgade märken på en yta, till exempel för att framställa text och bilder
mörkt färgad vätska som bläckfiskar sprutar ut för att förvirra och förblinda förföljare

Etymologi

Av fornsvenska blæk, av fornengelska blæc (”svart, bläck”), besläktat med fornhögtyska blah.

Homofoner

bleck

Sammansättningar

Översättningar

vätska för att skapa text

albanska: bojë shkrimi
engelska: ink^(en)
franska: encre f

japanska: 墨^(ja) (すみ, sumi)
malajiska: dakwat
tyska: Tinte^(de) f

vätska som bläckfiskar sprutar ut

engelska: ink^(en)
franska: encre f

tyska: Tinte^(de) f