borgen
Substantiv
borgen
- (juridik) personlig garanti för någon annans skuldförbindelse, åtagande eller plikter (oböjligt)
- se även: borga, borgenär
- gå i borgen
- (straffprocess) en misstänkt släpps i väntan på rättegång, mot en ekonomisk garanti
- böjningsform av borg
Synonymer
säkerhetÖversättningar
1. borgen (juridik)
- tyska: Bürgschaft (de) f
2. borgen (straffprocess)
- tyska: Kaution (de) f
Wikipedia har en artikel om:
Borgen (juridik)