bot

Substantiv

bot 1

  1. (särskilt vanligt i plural) påtvingat straff, numera i fråga om pengautbetalning
    Jag fick 10 000 kronor i böter för att jag hade sparkat sönder en busskur.
    Akta dig! Hon fick fick en bot på 500 kronor igår och är inte glad.
    Besläktade ord: böta
    Etymologi: Se böta.
    Sammansättningar: dagsbot, botgöra, botgörelse, böteslapp, parkeringsbot

bot 2

  1. som tar bort sjukdomar eller liknande; bättring
    Det finns ingen bot på hennes illamående.
    Undra om det finns någon bot på det här problemet.
    1917: Trettionionde suran - Hoparna, Koranen:
    Gören bot inför eder Herre och underkasten eder honom, innan straffet kommer över eder!
    Användning: I vissa områden i Sverige förekommer det lokalt att betydelse 2.1 används som neutrum.
    Fraser: finna bot, lova bot och bättring, råda bot på

bot 3

  1. (anglicism) dataprogram som utför automatiska uppgifter, ibland med viss artificiell intelligens (robot)
    Varianter: bott
    Etymologi: Från engelskans bot med samma betydelse. Förkortning av robot.
  2. böjningsform av bo

Synonymer

gottgörelse, kur, kurering, vite

straff
  • engelska: fine (en)
  • limburgiska: straof (li)
  • tyska: Buße (de) f, Strafe (de) f, Geldstrafe (de) f
som tar bort sjukdomar
  • engelska: cure (en)
  • tyska: Mittel (de) n
dataprogram
  • engelska: bot (en)
  • limburgiska: bót (li) m, zèlfieëmer (li) m
  • tyska: Bot (de) m