bricka

Substantiv

bricka

(köksredskap) en slags skiva som används för att bära saker

Sammansättningar: ostbricka
(förbandsteknik) en hålförsedd platta som vanligtvis används för att fördela belastningen i ett skruvförband
tjänstetecken
pjäs (i ett spel)

Sammansättningar: bingobricka, spelbricka

Synonymer

serveringsfat, underalag, underlägg

Översättningar

köksredskap

tyska: Tablett^(de) n

plåtmellanlägg

tyska: Unterlegscheibe^(de)

tjänstetecken

tyska: Marke^(de) f, Dienstmarke f, Plakette^(de) f, Erkennungsmarke^(de) f

spelpjäs

tyska: Stein^(de) m, Spielstein m

Wikipedia har en artikel om: Bricka (köksredskap)