brist

Substantiv

brist

  1. avsaknad; tillstånd då det finns alltför lite av något; tillstånd då något saknas eller fattas
    Skörbjugg är en sjukdom man kan få om man har brist på c-vitamin.
    I brist på sol den här sommaren så får vi nöja oss med bilder och minnen från förra året.
    Vanliga konstruktioner: brist på något, i brist på något
    Sammansättningar: bristsjukdom, bristyrke, kapitalbrist, lärarbrist, näringsbrist
    Fraser: i brist på
  2. dålig egenskap
    En av mina brister är att jag tar åt mig av allt och kan bli väldigt ledsen, även om jag försöker låta bli att visa det.
    Det finns stora brister i hanteringen av ensamkommande flyktingbarn.
    Vanliga konstruktioner: brist
Besläktade ord: brista, bristande, bristfällig, bristfällighet

Synonymer

tillkortakommande, svaghet, fel, fattas, sinande, nöd, otillräcklighet, avsaknad, insufficiens, knapphet, saknar, underskott

avsaknad
  • engelska: lack (en)
  • finska: puute (fi)
  • franska: manque (fr) m
  • japanska: (ja) (けつ, ketsu), 不足 (ja)
  • nederländska: gebrek (nl) n, tekort (nl) n
  • turkiska: eksiklik (tr)
  • tyska: Mangel (de) m
dålig egenskap
  • engelska: shortcoming (en)
  • finska: puute (fi)

Verb

brist

  1. böjningsform av brista