brylling

Substantiv

brylling u

  1. person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person är en förälders förälders förälders förälder
    Tina och jag är bryllingar.
    Tina är min brylling.
    Tina är brylling till/med Stina.
    Se även: syssling

Synonymer

fjärdedelskusin, fyrmänning

person med gemensam förfader
  • bokmål: firmenning m
  • engelska: third cousin (en)
  • franska: cousin arrière-issu de germains (fr) m, cousine arrière-issue de germains (fr) f
  • polska: kuzyn m trzeciego stopnia