dakta

Verb

dakta

  1. (inom polisen, transitivt) utsätta för fingeravtrycksupptagning och fotografering Ursprungligen handlade det om att ta fingeravtryck (Daktyloskopi´ (av grekiska da´ktylos 'finger' och efterleden -skopi´a '-betraktande') är läran om fingeravtryck) men används nu i en vidgad betydelse som omfattar förutom fingeravtryck även topsning (DNA), måttagning och fotografering.
    2010: Verksamhetsplan 2010 (Polismyndigheten i Västerbottens län):
    Genom att dakta och topsa misstänkta personer ökar våra möjligheter att binda gärningsmän till brott.
    Besläktade ord: daktning