deklination

Substantiv

deklination

(grammatik) böjning av substantiv och adjektiv
(grammatik, i vissa språk) en gruppering av substantiv i grupper där orden i varje grupp har ett likartat böjningsmönster

I svenskan räknas traditionellt de substantiv som i plural byter slutbokstav från -a till -or, till att tillhöra den första deklinationen.
(naturgeografi, geomagnetism) vinkeln som bildas av en kompassnåls riktning (riktningen mot geomagnetiska nordpolen) och riktningen mot geografiska nordpolen
(astronomi) himlakropps höjd över ekvatorn, vinkeln mellan himmelsekvatorn och siktlinjen till en himlakropp

Synonymer

missvisning, magnetisk deklination

Etymologi

Av latinets declinatio.

Översättningar

grammatik, böjning

engelska: declension^(en)
polska: deklinacja^(pl)

tyska: Deklination^(de) f

grammatik, böjningsmönster

finska: deklinaatio^(fi)

vinkel som bildas av riktningarna mot geomagnetiska nordpolen och geografiska nordpolen

bokmål: misvisning^(no), magnetisk deklinasjon
bulgariska: магнитна деклинация
danska: deklination, magnetisk deklination
engelska: declination^(en), magnetic declination^(en), magnetic variation^(en)
esperanto: magneta deklinacio, magneta devio
estniska: deklinatsioon, magnetiline deklinatsioon
finska: eranto^(fi), magneettinen deklinaatio
franska: déclinaison magnétique terrestre, déclinaison magnétique
italienska: declinazione magnetica f
katalanska: declinació magnètica f

kazakiska магниттік ауытқу
nederländska: magnetische declinatie, magnetische variatie
polska: deklinacja magnetyczna
portugisiska: declinação magnética
ryska: магнитное склонение
spanska: declinación magnética f
tjeckiska: magnetická deklinace
tyska: Ortsmissweisung, Deklination^(de)
ungerska: mágneses elhajlás, mágneses deklináció
vietnamesiska: độ từ thiên

vinkeln mellan himmelsekvatorn och siktlinjen till en himlakropp

engelska: declination^(en)

tyska: Deklination^(de) f

Se även

grammatik

konjugation