diapaus

Substantiv

diapaus

  1. ett tillfälligt avbrott i tillväxten och utvecklingen av en organism till följd av ogynnsamma miljöförhållanden; särskilt hos insekter samt embryon av flertalet av de äggläggande fiskarterna i ordningen Cyprinodontiformes (embryon av vissa av de äggläggande och samtliga av de levandefödande arterna i ordningen genomgår ingen diapaus); förekommer också hos vissa växter
    Etymologi: :från grekiskans δια, 'igenom', och παῦσις, 'upphörande'
    Besläktade ord: paus, pausa, pausera, pausning
tillfälligt avbrott i utvecklingen av en organism
  • engelska: diapause (en)
  • franska: diapause (fr) f