drummel

Substantiv

drummel

  1. (vardagligt) klumpig, vårdslös, oskicklig person av mankön
    1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:
    När han tillrättavisade någon felande sade han alltid: Din drummel! [...] När han talade till någon mera förhärdad person, sade han: Din store drummel! och när han hade att göra med tjuvar och andra grövre brottslingar, så blev det: Din förbannade drummel!

Synonymer

tölp, drulle, drul, luns, lurk, lymmel

klumpig, vårdslös, oskicklig person
  • polska: bałwan m, gamoń m, matoł m, tuman m
  • tyska: Tölpel (de) m