egenhet

Substantiv

egenhet

  1. ofta mindre vanlig och oväntad egenskap hos någon eller något, inte minst om något potentiellt problematiskt eller besvärligt
    Jag har den egenheten att jag inte kan låta bli att påpeka när folk använder tecknet semikolon felaktigt.
    En egenhet som hon har är att hon borstar tänderna fyra gånger om dagen.
    Det gamla paret har lärt sig att leva med varandras egenheter.
    En egenhet hos datorprogrammet är att det tillfälligt slutar svara i några sekunder varje hel timme.

Synonymer

besynnerlighet, egendomlighet, kännetecken, särdrag

ofta mindre vanlig och oväntad egenskap hos någon eller något, inte minst om något potentiellt problematiskt eller besvärligt
  • tyska: Eigenheit (de) f