ehuru

Konjunktion

ehuru

1. (ålderdomligt, formellt) trots att, fastän

   Kungen var en viljekraftig ehuru mot sin folkvalda regering lojal monark.

   1847: Skandinavisk fauna, Sven Nilsson:

   Denna kattrace, som man träffar äfven hos oss, ehuru mer sällan, skall vara kommen från Spanien till det öfriga Europa.

   1984: "Göring och Sverige" (Rabén & Sjögren), Björn Fontander:

   Tiden därförut förlöpte lugnt, ehuru han var ytterst lättirriterad och pockade på sin medicinranson.

   2014: "Lite gny och gnissel i konstvärlden", Lars Vilks:

   Det kan ligga en del i det men trots allt är det fråga om en marginell del av historien ehuru mycket intressant och spännande.

   Varianter: ehur

   Sammansättningar: ehuruväl

   Etymologi: Av fornsvenska ä huru, fornsvenska hwaru, fornsvenska hworo, fornsvenska horo, fornsvenska huru, fornsvenska hur.

Synonymer

fastän, eftersom, även om