essens

Substantiv

essens 1

uttal: /esˈaŋs/

(filosofi) något som utgör den viktigaste delen, kärnan i något abstrakt
(kemi) koncentrerad lösning, avkok av lukt- eller smakämnen t.ex. använt vid parfymtillverkning eller smaksättning

essens 2

böjningsform av ess

Besläktade ord: essentiell, essentialism

Översättningar

viktigaste delen i något

engelska: essence^(en)
finska: olemus^(fi)

polska: esencja f, sedno^(pl) n
tyska: Wesen^(de) n

koncentrerad lösning

engelska: essence^(en)
finska: esanssi^(fi)

polska: esencja f