estet

Substantiv

estet

1. person som lägger stor vikt vid estetik

   1918: Världshistoria, Hans Hildebrand, Harald Hjärne:

   Sonen var intetdera, ingen soldat, utan en estet med fransk bildning, musiker, diktare, filosof — allt möjligt, som fadern ej önskade, ja föraktade.

2. (vardagligt) gymnasieelev som läser estetprogrammet

   2012 (6 feb): De tränger ihop sig och väntar på bättre tider (Helsingborgs Dagblad):

   Hela jullovet blev en logistikövning där verksamhet flyttades om så att ytor frigjordes längst bort i byggnad A, där esteterna nu huserar i både mark- och källarplan.