fähund

Substantiv

hund

  1. (ålderdomligt) vallhund
  2. (vardagligt, nedsättande) usel människa, genomgående omoralisk person

Synonymer

kräk, sathund, usling, rötägg, skurk

Etymologi

Av fornsvenska fæhunder ("vallhund").

vallhund
usel människa, genomgående omoralisk person
  • tyska: Schweinehund (de) m