färja

Substantiv

färja

1. farkost för transport över vatten, normalt kopplad till speciellt överfartsställe eller särskild rutt.

   1901: Noveller, Zacharias Topelius:

   Är 1789 voro framtågande arméer hänvisade blott till landsvägarna, och dessa utmynnade vid flodstränderna på de punkter, där lugnvattnen gjorde en öfvergång möjlig på bro eller färja.

   1904: Minnesteckningar och andra uppsatser, Carl Snoilsky:

   Färjor och båtar voro bortförda, och på motsatta stranden stodo 500 danska dragoner och en stor skara norska bönder.

   2004: Göteborgsposten:

   Tolv personer dödades och 36 saknas sedan en överlastad färja sjunkit i Gula floden...

   Etymologi: Av fornsvenska færia, motsvarande danska færge, isländska ferja, älvdalska fera. Tidigare stavades ordet även stundom färga.

   Sammansättningar: bilfärja, färjkarl, färjekarl, *färjelinje, färjeman, kabelfärja, linfärja, tågfärja

Synonymer

båt

Verb

färja

1. att transportera någon eller något med färja

   1891: Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf:

   Jag frågar om han har färjat någonting över älven i dag.

Homofoner

• färga