förakt

Substantiv

förakt

1. brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat

   Hon kände bara förakt gentemot hennes gamla mobbare.

   De hyste ett djupt förakt för allt som andades girighet.

   Vanliga konstruktioner: möta någon med förakt, uttrycka sitt förakt för någon/något, visa förakt för någon/något

   Antonymer: uppskattning

   Besläktade ord: förakta, föraktfull, föraktlig

   Sammansättningar: dödsförakt, gudsförakt, journalistförakt, klassförakt, kunskapsförakt, kvinnoförakt, mansförakt, människoförakt, myndighetsförakt, polisförakt, politikerförakt, publikförakt, självförakt, tittarförakt, väljarförakt, världsförakt, västförakt

   Etymologi: Sedan 1588.

Synonymer

avsky, hat, ringaktning, hån