förargelse

Substantiv

förargelse

tillstånd av vrede eller irritation (över något)

Ungdomarnas beteende väckte förargelse hos pensionärerna.

1860: Maj-kungen: tillfällighetsstycke, med sång, Frans Hedberg:

Far blef så innerligt rasande för det, så jag tror han ger med sig bara i förargelsen!
något som orsakar någon att förargas
(ålderdomligt, bibliskt) villfarelse, anstöt, förvillelse

Besläktade ord: förarga

Synonymer

förtret, förtrytelse, indignation, irritation

Översättningar

tillstånd av vrede eller irritation

tyska: Ärger^(de) m, Ärgernis n, Verdruss^(de) m

något som orsakar någon att förargas

tyska: Ärger^(de) m, Ärgernis n, Verdruss^(de) m