Han förgat intet tillfälle, at få yttra för henne sin eld. (Olov von Dalin)
Hon var förgäten (’glömsk’) av sin plikt.
Etymologi: Fornsvenska forgæta, danska forgæde, forgætte av medellågtyska vorgeten, av fornsaxiska forgetan; fornhögtyska fargezzan, tyska vergessen, fornengelska forgietan, engelska forget, en sammansättning av for-, svenska för-, uttryckande ’förlust’, och getan (jämför gitta) ’få tag i’ ’uppfatta’; att förgäta något är således att ’förlora uppfattningen’ om något.