förmåga

Substantiv

förmåga

  1. det att kunna göra något
    Min ovanligaste förmåga ligger i att memorera siffror i tal.
  2. det att ofta, mindre avsiktligt, göra något
    Han har en osedvanlig förmåga att försvinna.
  3. person som har en särskild förmåga(1); någon som kan göra något speciellt (och göra det väl)
    Talangjakten drog till sig ett stort antal lokala förmågor.
Antonymer: oförmåga
Besläktade ord: förmögen
Sammansättningar: absorptionsförmåga

Synonymer

duglighet, kompetens, fallenhet, potential, resurs, kapacitet

det att kunna göra något
  • bokmål: evne (no) m
  • engelska: ability (en), capacity (en), capability (en)
  • finska: kyky (fi)
  • franska: faculté (fr) f, capacité (fr) f
  • polska: zdolność (pl) f, umiejętność (pl) f
  • tigrinska: ክእለት sing., ዓቕሚ sing.
  • turkiska: kabiliyet (tr) (kābiliyet), kapasite (tr)
  • tyska: Fähigkeit (de) f, Kapazität (de) f, Vermögen (de) n
det att ofta, mindre avsiktligt, göra något
  • bokmål: evne (no) m
  • finska: kyky (fi), taipumus (fi)
  • polska: zdolność (pl) f, dar (pl) m
  • tyska: Fähigkeit (de) f
person som har en särskild förmåga(1); någon som kan göra något speciellt (och göra det väl)
  • bokmål: talent n
  • finska: kyky (fi)
  • franska: don (fr) m, talent (fr) m
  • polska: talent (pl) m
  • turkiska: kabiliyet (tr) (kābiliyet), yetenek (tr)
  • tyska: Talent (de) n

Se även