försmäkta

Verb

försmäkta

1. (vara nära att) duka under av hunger och törst; tyna bort

   1891: Döden, Gustaf Fröding:

   - Åter min hjärna i vansinnig feber brann, åter kände jag strupen av törst försmäkta, pulsarne bulta och yrande tankar jäkta, medan tyst min stillsamme gäst försvann.

   2014 (4 aug): Brottsling släppte video innan massaker i Santa Barbara, USA (Flashback), Mugsy:

   Han mördade flera andra människor som han inte kände och förstörde deras anhörigas liv. Det hade varit bättre om han hade fått försmäkta och ruttna i en evighet i något av USA:s allra värsta fängelser.

   Trots kommunismens fall i en rad tidigare diktaturer finns det än idag folk som försmäktar under kommunistiskt förtryck.

Synonymer