först

Adverb

först

1. om förhållandet att något eller någon existerar, ger upphov till någonting eller gör någonting före alla andra eller allt annat; att något sker före allt annat inom viss tidsram eller kategori eller uppsättning händelser

   Han var först i mål.

   Journalisten var först på plats.

   Först gick vi till glassbaren och köpte en glass, och sedan gick vi vidare till parken.

   Etymologi: Av fornsvenska fyrster.

   Antonymer: sist

   Besläktade ord: för, före, förre, första

   Fraser: först och främst, först som sist

Synonymer